Tänka sig..

Att det man tror sig man ha glömt, gömt och skakat av sig för många år sen helt plötsligt kan poppa upp.
Tror inte det är av ondo, snarare tvärt om, det är bra för att verkligen kunna glömma, gömma och skaka av sig på riktigt.
Men det gör ont likt förbannat.
Det svider nästan lika mycket som då.
Känner mig nästan lika sårbar dom då.
Fast den här gången litar jag på mig själv,
jag vet att jag klarar det,
har gjort det förr och kommer säkert göra det igen.

Tror det går att laga ett brustet hjärta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0