Annas

Ända sen jag var liten så har jag haft en mycket känslig näsa, vilket inte alltid är så trevligt!
Det finns MÅNGA dofter som inte är det minsta tilltalande...

Det har förekommmit frågor om hur jag klarade av att gå omkring i koskitslukt hela dagarna.
Inga problem!
Den lukten förväntas vara där...

Men ta en tung, giftig dam - eller herrparfym, eller gammal svett, eller lukten på en allmän toalett...
Jiiizez...
Inga kommentarer, men jag blir riktigt illamående av vissa lukter.

Lika som att vissa lukter skickar mig till himlen, nya bullar, en nyduschad barnkropp, vissa sköljmedel, en viss herrparfym.. Om den används i en förförelseakt på mig, så kan man säga att det är klart bara det är rätt lukt...

Nå, till saken.
Vart kommer nu arvet in?
Jo det är sonen som har ärvt näsan.. Inte utan att jag tycker lite synd om honom...

Han brukar ha kommentarer som; Åh vad din kudde luktar gott mamma, mamma, det luktar något....brukar vara en annan.

Idag fick jag mig en kommentar som jag skrattade gott åt och som var en anings befogad...
Jag hade varit ute och gott och svettats lite i min inte allt för nytvättade sport -bh.. Inget behöver sägas om lukt..hehehe
När jag kom hem tog jag av mig den, satte på en ny T.shirt, duschade inte, tänkte göra det då barnen sover.
Lilleman kommer och kramar mig och utbrister:
- mamma, vad luktar du på magen?
- vadå, lukter det inte gott? frågar jag(dum dom ett spån)
-nä, jag tror att jag spyr!
-ok.....

Say no more...